Blog archive | 2016

Tema är Tillsammans

tis, 13/12/2016 - 13:24 -- Tomas Bäck

Ett år till. Det kom och gick. Fint så. Jag är tacksam på så många plan och tacksam för god hälsa. Det har varit ett år med mycket av mycket: kulturkonsumtion, vänner, engagemang, upplevelser, sjöliv, arbete, bekymmer och förnöjsamhet. Det var också mycket med min bil och till sist blev det helt enkelt för mycket.

 

En skön avslutning på året önskar jag Er och en riktigt bra början på nästa år. Nästa år då vi firar hundra år av Finlands självständighet. Temat för året är Tillsammans. Det officiella firandet inleds på nyårsafton i Helsingfors och den som inte är på plats kan njuta av festen hemma i radio- eller TV-soffan. Hela 2017 kommer att genomsyras av jubileumsevenemang och aktiviteter. Ett otroligt omfattande program är att vänta, både lokalt och nationellt. I våra lokaltidningar har vi också anledning att återkomma. För det är så värt att firas och uppmärksammas.

Finland 100år

Jag gillar artikeln med Camilla Fant i den här tidningen. Både att vara kreativ och återbruka utan att använda desto mera pengar är så min stil. Tänk så mycket som ”förgås” som kan förvandlas till något annat, en nyttosak eller något som är vackert att titta på.

Inledningen på en annan artikel lyder ”Oftast blir vårt julfirande enligt de traditioner vi är födda med eller dem vi själva skapat. För julfirande är en tradition. Vågar vi ändra på det?”

En gång har jag vågat och firade jul i Malta för några år sedan. Det var annorlunda, avslappnat och

skönt. Men jag har heller inte något emot att fira jul hemma. I år blir det så.

I den här tidningen tycker jag också om Julhälsningarna från våra annonsörer. En stor och härlig bukett företagsamhet samlade inom röda ramar.

 

Tack alla Ni som bidragit till KustNytts år – personalen, medarbetare på fältet, läsare, annonsörer, medverkande i reportage, leverantörer och tipsare. I trettio år har KustNytt utkommit och jag känner mig priviligierad som fått vara en del av dem.

 

Var rädda om varandra!

Smedsby den 8 december 2016

Om vänlighet och goda smörgåsar

tors, 10/11/2016 - 11:38 -- Tomas Bäck

Välkommen till november och till KustNytt 9/2016. I senaste numret skrev jag på den här platsen att jag skulle flyga över Kvarken med ett pyttelitet flygplan. Det gjorde jag också och föremålet för den resan var en Landsbygdsdag i Burträsk, där jag ingick i delegationen som representerade Aktion Österbotten. Det är viktigt att nätverka bland. Impulser behövs och utbyte behövs för att vi ska kunna ta del av varandras erfarenheter. Det visade sig att vi pratar om samma hotbilder och möjligheter för landsbygden, oavsett om vi kommer från Norge, Sverige eller Finland.

Vi från Österbotten hade ett eget bord med möjlighet att ställa ut publikationer och broschyrer. Det kändes bra att få representera och informera om vad vi är och kan och vill. Jag är en så stolt Svenskösterbottning!

Så kom en fräsch kvinna fram till vårt bord, mest därför att hon såg en tidning från Åminne Folkpark. Hon sken upp som en sol. Och började berätta.

Hon heter Gun Rehnman, har spelat i ett band som hette Jubilee, trubadurar numera med en medlem från dansbandet Max Fenders och ja, visst mindes hon Åminne Folkpark - som i går.

Jag fäste mig speciellt vid det hon berättade först. Det är alltså nästan fyrtio år sedan och det första hon minns är känslan av att komma till folkparken i Malax, stiga in i artistrummet bakom scenen och där – där mötas av servering med smörgåsar på en hel bricka, bara ämnad för dem. Hon nämnde också gästvänligheten och grillmaten på småtimmarna som Åminne bjöd på.

Se där – tänkte jag och fick vatten på min kvarn. Det har förflutit decennier sedan hon senast besökte Åminne och det hon först kommer ihåg är vänlighet och smörgåsbrickorna.

Så lite just den saken kostar arrangörer – men kan betyda så mycket att man länge efteråt minns och blir varm.

Jag tycker att Gun Rehnman och hennes Max Fenders-kompis kunde underhålla i Åminne igen. Åtminstone jag har idolkorten kvar från åttiotalet, trodde jag och hittade Max Fenders men inte Jubilee.

Precis nu, när jag skriver det här, googlade jag hennes namn för att se att jag hade stavat det rätt. En av de första träffarna på internet visade sig vara Österbottniska Posten, ÖP, från 1981. Där läser jag att ”Toppenorkestern från Sverige” Jubilee, skulle spela i Petalax…

 

KustNytt har Närpestema den här gången. Välkommen i vårt sällskap.

Hans- Erik Lindqvist

Och tills årets sista nummer utkommer ska ni sköta om er själva och sköta om varandra.

Var extra snäll på Farsdagen söndagen den 13 november.

Smedsby den 3 november 2016

En ny bukett av artiklar

fre, 14/10/2016 - 15:33 -- Tomas Bäck

Johanna Granlund bidrar med resekolumn i KustNytt 8/2016 och skriver att hon egentligen aldrig tyckt om att flyga. Hon är inte flygrädd så det beror inte på det utan på att vänta. Vänta på boarding och vänta i flyget och vänta vid byten. Plus att man sitter trångt och har få möjligheter att röra sig.

Jag håller med om allt det där och kan nästan föredra tåg idag de gånger jag färdas, åtminstone inom landet. Men klart att flyg är världens bästa när man reser längre bort hemifrån! Jag är tacksam för den gåva till sömn jag fått och jag brukar i regel sova mig genom flygresor. För snart två år sedan flög jag tio timmar från Helsingfors till Miami i USA. Ungefär sju av timmarna sov jag gott och jag var så glad över den Vasakvinna som satt intill mig som försiktigt väckte mig inför varje servering av kaffe eller mat.

I dag är det torsdag 13.10.2016. I morgon är det fredag och då ska jag för första gången sitta i ett litet, litet flygplan och flyga över Kvarken. Det har jag aldrig gjort tidigare och jag hoppas på klar sikt så att jag får se höstliga Österbotten från luften. Om en vecka flyger jag till Stockholm och i januari flyger jag till Afrika. Vilken härlig resevinter jag har framför mig. När det blir vår vill jag också flyga till Skottland, dit Julia flyttade tidigare i höst för arkitektstudier i Dundee, alldeles vid kusten. Bilderna därifrån ser fina ut och där vill jag både möta våren och där vill jag möta henne.

Jag underskattar inte alls heller de korta resorna – upplevelser i närheten av hemma. Eller själva livsresan jag får vara med om. En av rubrikerna i tidningen lyder: ”Varje dag har ett eget värde”. Det är fint sagt tycker jag.

Libbi flyger

Andra sätt än att flyga är att resa med husbil, som Veikko Enberg gör, eller resa med motorcykel, som Sven-Olof Hydén gör. Om dem båda skriver vi i den här KustNytt. Att få ta del av Hydéns liv på två hjul var en maffig historia att knyta ihop. Vi pratar ändå om uppemot miljonen kilometer, över fyrtio säsonger och många, många resmål och länder.

Vi skriver också om en annan sorts resa – en tidsresa tillbaka till början av 1900-talet, som anordnades för högstadiets åttondeklassister vid Arstu. Där fick eleverna tillsammans med ett tjugotal funktionärer pröva på sysslor på en bondgård från förr i världen.

 

Det händer mycket på höstarna och egentligen vill KustNytt bevaka mer än vad både utrymme och resurser medger. Välkommen till den här gångens bukett av artiklar. Och tipsa gärna om vem och vad du vill läsa om i kommande nummer.

 

Tills nästa tidning reser vi vidare – var och en på vårt sätt. Sköt om Er!

Smedsby den 6 oktober 2016

 

 

 

Uterum – som att sitta ute men ändå inne

tors, 08/09/2016 - 15:44 -- Tomas Bäck

Välkommen höst och välkommen till KustNytt bästa läsare och vänner av tidningen! Sommaren kom och gick och hur mycket det regnade kommer att falla ur minnet när vi haft tillräckligt många solskensdagar igen. Det är ju som det är.

 

I KustNytt nummer 7/2016 slår vi bland annat ett slag för uterum. Ros-Marie Bogren och Mats Juthström i Molpe har förlängt sommaren med ett orangeri – ett glasväxthus där de, i skydd från väder och småkryp, kan känna att de sitter utomhus. Så fint ni har byggt och så mysigt det ser ut!

 

I våras besökte jag Påras i Kronoby, som tillverkar impregnerat virke och stolpar. Har stolpar en framtid undrade jag med tanke på all den trådlösa tekniken som finns idag? Jo, fortfarande behövs stolpar men stolpar har också vunnit en ny marknad – i trädgården och uteplatser, berättade de. I Sverige har man hunnit längre än oss och det byggs uterum och trädgårdsarrangemang som aldrig förr. Visst är det så också här. Det är trots allt inte så länge sedan som det var naturligt att placera ut trädgårdsmöblemanget direkt på gräsmattan. Numera är terrass ett givet inslag vid nybyggen och de som inte har bygger till ett golv för utevistelsen. Som sedan kanske glasas in. Och då vill man bygga ut lite till för att kunna sitta under bar himmel när det är solskensdagar…

 

Och ja, visst är de för härliga. Rummen där man känner att man sitter ute fast man inte gör det fullt ut. Där man kan sitta fast det regnar, blåser eller under värsta myggtiden. Rummen där man möter årstidsväxlingarna på ett helt annat sätt än inomhus. Jag gillar dem skarpt. Vill ha.

Uteköken vinner också terräng och möjligheterna är många. Precis som Ros-Marie och Mats säger så finns en uppsjö av idéer på sociala medier och olika slags återbruk ger byggena en alldeles speciell charm.

Uterum

Vi skriver också om möjligheten att bli stödperson, om medmänskliga nygrundade föreningen Myrstacken, om diakoniarbete och lite om Röda Korsets aktuella hungerdagsinsamling. Låt oss bli bättre på det – att hjälpa andra och att våga möta dem som behöver mera medmänsklighet. För sådant spelar roll. Vi kan inte hjälpa alla men att göra något för någon är en speciellt fin sak. Gör det.

Smedsby den 1 september 2016

En stor bukett av program

tis, 05/07/2016 - 15:22 -- emilia

Sommar, sommar. Härliga tider och så mycket vi behöver sommaren i Finland. Det är nu vi laddar för mörker och kyla. Det är nu många verksamheter lever upp och det är nu evenemangskalendrarna nästan sjuder över. Nej, vi hinner inte med allt vi vill och bör och ska. Men satsa på något nytt program eller ny sevärdhet, något du inte gjorde ifjol eller inte sett förr. En sak eller några saker.

Det är min mantra för de egna semesterveckorna. Utöver allt som jag brukar vill jag kunna säga i slutet av augusti att jag gjort och sett något nytt. I smått som i stort. Det har delvis också redan hänt och det är riktigt roligt.

Vi har all anledning att vara stolta över vår närmiljö. Österbotten är en enda stor blombukett av aktiviteter och sevärdheter sommartid. Vintertid också för den delen och då lite andra saker.

Utöver det som erbjuds besökare och gäster har det ett värde att, som Lucas Snellman skriver i sin kolumn i måndens KustNytt, vara med och arrangera, vara en kugge i stort maskineri av förberedelser och förverkligande.

Det är också ett viktigt val att välja inhemskt och lokalproducerat när vi använder våra pengar. Vi ska gynna den lokala ekonomin, vi kan åtminstone tänka på det och välja i den utsträckning vi vill och kan. Gynna våra annonsörer. Att läsa annonserna extra noga i sommarens KustNytt ger en del sommarprogram, tjänster och produkter vid handen.

Vi har fyllt KustNytt med människor, företagsamhet och sommar. Jag ”tar med mig” alla dem vi skrivit om den här gången också men väljer att lyfta fram Anders Smulter, som oförtröttligt planterar skog. Respekt! säger jag till den långtråkiga delen av arbetet och till ormar, fästingar och älgflugor.

För honom är den positiva sidan att han får vara ut i naturen, får mycket frisk luft, bra motion och dessutom förtjänst av arbetet.

Att presentera en varanforskare i KustNytt hör också till artiklar av det ovanligare slaget.

 

Skön juli och augusti till Er läsare! Kustmedia håller stängt i juli och efter det ser vi fram emot en intressant jobbhöst.

 

Var rädd om Er!

Smedsby den 30 juni 2016

 

 

 

 

Alla dessa olika arbeten

tors, 09/06/2016 - 16:23 -- nina

Alla dessa arbeten och yrken och branscher vi jobbar inom. Så många det finns och så olika våra arbetsdagar ser ut beroende på vad vi arbetar med. I denna månads KustNytt har vi pensionerade yrkesfiskaren Edgar med havet som arbetsplats, banktjänstemän som betjänar på kontor och personal i järnhandel med varor och kunder och hyllrader i fokus. Här finns 21-åriga Angelica som sköter grustransporter inom familjeföretaget, Mikael som är lärare när han inte njuter av sin trädgård, författaren Carita Nyström, Johanna som studerat litteraturvetenskap, Joel som vill utbilda sig till tatuerare eller Caroline som älskar sitt arbete inom äldrevården.

Så vitt skilda branscher och typer av arbetsliv bara i en enda KustNytt. I mitt arbete med egna och andras tidningar kommer jag i kontakt med många olika arbetsplatser och det är faktiskt riktigt, riktigt intressant. Det är så många olika uppgifter som ska skötas för att helheten ska fungera i ett samhälle.

Var det kanske igår jag kom att tänka på det här, efter att jag hade träffat Anders i Malax, som planterar skog och fick därtill höra om hur just gårdagens arbete såg ut för skogsvårdsinstruktör Kim Back.

Om plantering, plantskötsel och vad som behövs för att man ska tycka om just det jobbet får ni läsa om i nästa nummer av KustNytt, som utkommer i början av juli.

Jag tycker också att det är en stor ynnest att få vara med och se vad de ungdomar jag har omkring mig väljer för utbildningsinriktningar, vad de vill bli när de blir stora. En del känns självklart, som att jag nog alltid känt på mig när det gäller egna barn att Fanny blir något inom omsorg och att Julia väljer en konstnärlig bana.

Andras barn, som jag följt sedan de var små, studerar nu ekonomi, pedagogik, blir hälsovårdare och statsvetare. Till exempel.

Det är början av juni och det känns somrigt värre. Jag hoppas på en finväderssommar som gynnar både oss människor och grödorna. Den här tidningen och en till i början av juli. Efter det är det sommarlov också på Kustmedia.

Skön juni till Er alla!

Och till sist en av mina favoriter – det klokt sagda som också en av dem som intervjuas här hänvisar till – ”Det är inte hur man har det. Det är hur man tar det”

Smedsby den 2 juni 2016

Låt tiden komma istället för gå

tors, 12/05/2016 - 14:05 -- nina

Det är mycket nu för många. Trädgårdsarbete som väntar, såningstider för jordbrukare, solen som lyser in genom dammiga fönster, vårterminen som ska dras ihop och en del som förbereder examensfester. Maj bjuder också på kursavslutningar, ”räfsantalko” och de som har sommarstugor i skärgården inleder den säsongen med allt som hör därtill. Det är en härlig tid och vi har hela ljusa sommaren framför oss. Naturen slår snart ut i blom och det är väl här och nu skäl att sända en tanke till pollenallergiker.

Jag hade möjlighet att träffa och intervjua en flyktingfamilj. De kom till Österbotten för ett och ett halvt år sedan. Familjefadern utryckte på ett vänligt och moderat sin syn på vår kultur. Att vi finländare känns ”tysta” och att vi har en stor integritetszoon. Jo, det känns säkert konstigt och så är det nog.Är det just det som är det mest konstiga, eller finns det något som känns ännu mera underligt när en afrikan kommer till Finland, frågade jag. Jo, det är det där med tiden. Att vi är så punktliga och att det är så viktigt. Att tid är pengar i Finland. Så fälls en kommentar som är så vacker att jag borde sy en korsstygntavla av det: Tiden går i Finland och tiden kommer i Afrika. Vi har att lära av varandra.

I den här månadens tidning möter vi ”flyktingmammorna” i Malax. De som, likt många andra, hjälper och stöder asylsökande. Vid mottagningen i Malax finns irakiska män som gärna vill jobba, också gratis. Hjälpa till med exempelvis bil- eller hushållsarbete. Några av dem har getts möjlighet att hjälpa till på jordbruk och det är önskvärt att fler får chansen. Jag har hört om en tillsatt talkogrupp i Malax och att man via den själv kan få hjälp i vardagen + att flyktingarna sysselsätts. Någon av Röda Korsets frivilliga kan säkert berätta mer om det här – kom jag på nu när jag ändå har skrivit om hur mycket sjås det är varje vår innan vi känner oss färdiga för sommaren. Det skulle ge oss en stund av känsla av att tiden kommer – istället för att stå och trumma med pekfingret på armbandsuret och känna att tiden går...

Sköna vår!

Smedsby 4 maj 2016

Gör ni sånt också?

tors, 14/04/2016 - 10:14 -- nina

Hej alla läsare!
På sociala medier avverkas vårtecken med sol, tussilago och foton av isläget. Snart är det sommar igen och vi talar om veckor tills det blir ny båtsäsong. Härligt!

På Kustmedia slår vi ett slag för lokaltidningarna. KustNytt och ByaNytt har förnyats utseendemässigt och det är en del av grafisk formgivare Tii Lähteenpääs examensarbete. Under året kommer vi att tillämpa hennes förändringar även om vi under arbetets gång också kommer justera och kanske ibland gå tillbaka ett steg. Vi låter den nya layouten leva. Ett stort Tack riktar vi till Tii.

Den här månaden har vi även täckningsutdelning till alla hushåll i Korsnäs kommun plus Töjby, till dem som inte från tidigare är prenumeranter. Vi hoppas KustNytt ska intressera och i tidningen finns prenumerationskupong för den som vill vara med oss regelbundet. Utöver det ska vi vara extra synliga i två butiker, i Övermalax och Petalax, under april.

Kustmedia av idag innehåller mycket mer än KustNytt och ByaNytt. Vi har i Smedsby och i Närpes, är lokalt placerade men har uppdrag i stora delar av landet. Vi är sju anställda plus trogna och duktiga medarbetare på fältet. Vi producerar tidningar och reklam för många kunder, sköter ombrytning av läromedel till skolor och framställer andra böcker, är delägare i Eniti, som erbjuder webbtjänster. Vi jobbar som underleverantörer när det gäller översättningar och material till hemsidor, vi har annonsförsäljningsuppdrag och vi sköter marknadsföring åt kunder som handlar om annat än print och webb. Vi har nya kunder och vi har kunder som vi samarbetat med många år.

Och det här berättar jag för att jag ofta hör ”oj, jag visste inte att ni gjorde annat än KustNytt och ByaNytt”.

Smedsby den 7 april 2016

Jag och mitt hundliv

ons, 09/03/2016 - 10:20 -- nina

Husdjur är humörhöjande på många sätt, speciellt när de är friska och glada. I månadens KustNytt får vi möta Sakineh och Petter i Petalax som har huset fyllt av katter. De fungerar som uppfödare av raskatter. Vilket liv det måste vara där om dagarna med tre vuxna katter och åtta småungar!

I mitt liv har det funnits x antal katter och av ”fäuskatterna” i föräldrahemmet minns jag främst Kristina, som blev över tjugo år och hängde ut tungan konstant på äldre dagar. I Karperö hade vi Olivia och Fia. Fia fick flera kullar ungar och Micke var en av dem. Micke blev över tio år och är förövrigt den mest sympatiska katt jag träffat. Nulevande i Karperö är Monique, som är grymt egensinnig och högfärdig – helt speciell och som föddes av en kattmamma i Solf. Efter min flytt därifrån var det inte henne jag saknade om jag ska vara ärlig. Det var hunden.

För om jag ska välja väljer jag hund framom katt. Hundar i mitt liv var spetsen Maja, som mina föräldrar hade före min tid och som jag hörde mycket talas om. Sen kom en Prissi, som blev nio år och så en Prissi till som blev sjutton år. När jag flyttade till Korsholm ärvde vi Kamrat Veikko, som blev 21 år och när barnen skulle börja komma hem själva efter skoldagens slut flyttade lapphunden Viktor in.

Viktor skulle ha fyllt femton nu till Valborg men efter att han blev akut sjuk nyligen fortsatte han till hundhimlen. Jag har inte bott med Viktor de senaste åren men jag har älskat honom på distans.

När hans sista kväll kom hade jag full kontroll över både förstånd och förnuft. Ändå är det så jobbigt när det ska göras. Låt oss aldrig underskatta att det ”bara är en hund”.

Jag har haft hund kring mig en stor del av livet. Och tyckt om det. Just nu känns det likväl inte aktuellt att ha en egen hund men man ska aldrig säga aldrig. Tillsvidare nöjer jag mig med att träffa andras hundar och jag har hundgodis hemma åt de hundar som hälsar på.

Det är härligt att åter en gång få vara med om längre ljusa dagar och bara vi har tålamod kommer nog värmen också.

Sköt om Er alla och ha en fin påskhelg i slutet av månaden. 

Smedsby den 3 mars 2016

Det beror på ”bakerskan”

fre, 12/02/2016 - 10:31 -- nina

”Jag är ju uppväxt med mommo Anna Flemming jag, så här får du”, sa Charlotta Kansa och överräckte en påse med en halv nygräddad limpa när jag var dit och intervjuade deras skidåkarpojke.

Två reflektioner om det: Ja, så var det på Anna Flemmings tid och så gör vissa än. Min mamma bakade stora satser rågbröd och delade ut minst hälften varje gång till grannar, vänner och släktingar. Utöver att det är roligt att få ett bröd tycker jag om att man pratar om dem som inte längre bor på jorden. Så lever de vidare hos oss.

Det var nyligen tio år sedan min mamma dog. Hur nära hennes färskbröd känns ändå! Hon knådade i ett stort rosa fat och gräddade i två lager i ugnen. Det doftade bröd i hela huset och både köksbordet och arbetsbänken var mjöliga.  Brödet var inte tjockt så där så man skär det på mitten. Ganska tunna modeller och med hål i mitten. En del hängdes upp på tork till ”skarpbrö”. Själv tyckte jag de var allra godast som nygräddade eller när de legat i brödkorgen ett halvt dygn och blev så där sega. Ett ordentligt lager riktigt smör på och smörgåsen var fulländad.

Även om man använder samma recept blir bröden ändå olika. Det beror liksom på ”bakerskan”.

Ibland bakar jag bröd. I bullabak behärskar jag jästen men sällan när jag bakar bröd. Jag mäter temperaturen, jag är noggrann med att ha färsk jäst – och ändå slutar det oftast med att jag kastar hela plåten för brödet är både hårt och platt. Jag har bakat enligt instruktioner från ”mommor” som kan det här, utan framgång. Därför har jag övergått till matsoda och bakpulver som jäsningsmedel i bröd – troligen för gott.

Vi har fyllt årets första tidning med artiklar kring temat Hälsa & Välmående, aktuella händelser och intressanta personer. Något för alla eller för de flesta. Vi är också igång med andra tidningar och andra projekt. Det kommer att bli ett intressant år igen.

Jag hoppas också att ert år har börjat bra. Nu märks det att vi går mot ljusare tider, vi har blivit mera vana med vinterkölden och solen lyser så fint vissa dagar.

Sköt om Er alla. Nästa KustNytt utkommer den 9 mars med Bygga & Renovera som tema. Vi ses då!

Smedsby den 4 februari 2016